tisdag 2 januari 2018

Vi ska se dig dö.

Vi sitter stilla på våra stolar. Vi ler. Vi försöker andas. 
Du rör vid mig. 
Sluta. 
Och vi ler. Vi ser på varandra och vi ser på dig och vi är trasiga. Du krossade oss.
Du gjorde oss svarta av hat. Du tog känslorna ifrån oss, gjorde dem till dina. 
Och vi ler. 
Vi vill inte ha din kärlek. Det är för sent. 
Dina fingrar i mitt hår. Sluta. 
Din luft mot min nacke. 
Vi ler. 

Och vi tittar bort. Bakom våra låsta dörrar 
duschar vi i en evighet, skrubbar bort smutsen du smittat oss med. 
Vi äcklas. Vi spyr, och vi skriker. Vi slår. 
Vi kastar saker mot väggar. Vi har sönder och förstör. Vi önskar livet ur dig, maktlösa, trasiga. 
Du har lärt oss bygga murar, och varje gång du möter oss 
ska du möta den muren. Hård, kall och gjord av sten. 
Du får inte komma in och vi hatar dig. 

Vi ska hålla varandras händer, hårt, och vi ska aldrig släppa in dig. 
Vi ska älska varandra och vi ska hata dig tillsammans. 
Vi ska se dig dö och vi ska inte le längre. 
Vi ska andas. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar