Min mamma frågar mig vad jag önskar mig i julklapp… En mamma kanske?
Jag har inte pratat med henne i telefonen på två månader snart, men jag var tvungen att ringa igår och fråga efter ett recept jag vet att bara hon har. Hon lät förvånad och glad när hon hörde att det var jag. Jag lät nog okänslig. Jag vet att hon har druckit så varför ens försöka… Hon frågade mig vad jag ville ha i julklapp, om jag önskade mig något speciellt. Jag sa att jag inte vill ha något alls.
Min mamma vill alltid ge det man mest önskar. Det finaste. Hur mycket det än kostar så vill hon ge det. Hon försöker alltid, eller vill försöka. Hade jag sagt att jag önskar mig en bil så hade hon gett mig pengar och sagt att det är ju en början och att jag kan spara. Hon hade gett mig pengar även fast hon inte klarar att betala hyran. Jag vill tycka att det är fint av henne, men jag kan inte. För på kvällen när jag sitter mitt emot henne och äter, och ser hur hon spiller mat på kläderna och golvet, och hur hon måste hålla i glaset med två händer för att kunna dricka sin julmust, då går jag sönder. För det skulle kunna vara så att hon är sjuk och kanske inte kan äta själv. Det skulle kunna vara så att hon inte kan hjälpa det, att det inte är hennes fel. Men nu är det ju inte så. Hon själv valt att börja dricka, men hon valde kanske inte att fastna i det.
Däremot valde hon att inte vilja sluta. Inte vilja ta emot hjälp. Inte vilja försöka ens. Hon säger att hon slutat dricka, att allt är bra nu.
Man kan inte förändra andra människor. Men man kan påverka genom sina egna val och handlingar. Därför har jag valt.
Men om jag fick önska, om jag kunde förändra på riktigt, så hade mamma och mormor och morfar och jag och min bror suttit tillsammans runt matbordet och varit helt öppna och prata om allt. Mormor hade helt öppet frågat mamma hur det går med alkoholen och mamma hade kanske svarat att det är jättejobbigt och svårt att sluta men att hon verkligen vill och att behandlingen hon börjat med hjälper. Vi hade skrattat och pratat hela kvällen och jag hade säkert målat tavlor eller köpt fina julklappar till alla som jag slagit in i fint papper och sedan lackat ihop. Kanske hade det funnits julrimm på paketen. Kanske hade min bror klätt ut sig till tomte, bara för sakens skull, och kommit ute på tomten med säck och luva och en fackla i handen.
Tänk om önskningar kunde gå i uppfyllelse. Tänk om…
Men nu lever vi i en verklighet och jag kommer som många andra i min situation, försöka få julafton att gå så fort som möjligt så att man kan glömma och gå vidare. Och jag skänker en tanke till alla dom barn som måste fira julen med vuxna som dricker alkohol.
Och jag hoppas att fler än jag väljer att fira en vit jul, för barnens skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar